I det antika Grekland finns det spår av både tempel och privata bankverksamheter. De tog emot värdeföremål och gav lån. De var också involverade i penningväxling och valutakontroll. Köpmännen upprättade ett system med växlar och skuldsedlar så att de inte behövde bära med sig pengar på sina handelsresor.
Köpmän i en stad fick en tillgång i den stad som de handlade med. Denna tillgång kunde överföras till en annan handlare som betalning. Detta gjorde det möjligt för handlare med olika intressen mellan olika städer och länder att samarbeta och reglera skulder och fordringar mot varandra. Bankirer och bankinstitutioner etablerades för att underlätta sådana transaktioner mellan handlare.
Banken på ön Delos deponerade tillgångar. De som deponerade värden hos ”banken” fick en legitimation (ett dokument som visade att tillgången fanns i banken). När köpmännen gjorde affärer kunde de betala varandra genom att överföra en del av sina värdeföremål i Delos-banken till varandra. Pengarna lämnade alltså aldrig banken.