Banca härstammar från det italienska ordet ”banca” som betyder bänk. Bänkar användes av penningväxlare i städerna. Alla små territorier och hertigdömen hade sina egna mynt. För handel och varutransporter behövde köpmännen växla olika mynt med varandra.
Dokument som liknar dagens checkar, växlar och skuldebrev är kända för att ha hanterats av assyrierna, fenicierna och egyptierna.
De första bankirerna var penningväxlare, som behövdes på marknader och i städer där handel ägde rum mellan köpmän från olika delar av den antika världen.
Så småningom, kanske på grund av risken att bli rånad, började köpmännen deponera sina pengar hos bankirer i vissa städer. Senare kunde köpmännen ta ut samma belopp från en annan bankir i den stad där de köpte varor. Handlarna gick till bankiren i den andra staden med ett kvitto och en överföringsorder. Dessa kreditväxlar, som utfärdades i handlarens namn, blev alltmer använda i långdistanshandeln och var föregångaren till moderna växlar.