Vårt banksystem – som direkt försörjer det politiska systemet – skapar ett gigantiskt demokratiunderskott, just därför att ett fåtal privatägda aktörer (ett fåtal antal medborgare) skapar det allmänna betalningsmedlet som är pengar. Pengar som direkt styr och påverkar politiken i en given riktning – eftersom all form av politik ska förhandlas om och finansieras med pengar.
Utifrån vad som beskrivs ovan förekommer två stora problem:
- Privata intressen – affärsbanker – skapar samhällets allmänna betalningsmedel (pengar)
- Tillåtelse att ta ut ränta och möjligheten att tjäna pengar på pengar
Man bör definitivt ifrågasätta det demokratiska med ett sådant ekonomiskt och politiskt system. Detta då situationen med dagens finansiella system innebär att de privata affärsbankerna skapar 98% av samhällets pengar genom att skuldsätta privat och offentlig sektor med räntebelagda lån. Genom detta får de makt över både ekonomin och politiken.
Lägg nu till detta att privata banker skapar samhällets allmänna betalningsmedel som räntebelastade skuldkrediter. Värt att tillägga är att det handlar om digitala krediter, siffror i datorer, som är 98% av betalningsmedlet idag. De resterande två procenten av penningmängden är kontanter, sedlar och mynt som utfärdas av Riksbanken. Detta kan man se om man går till SCB:s finansmarknadsstatistik och räknar ut förhållandet mellan allmänhetens kontantinnehav och den totala penningmängden M3, vilket landar på ca 98%.
Ett utdrag från SCB:s statistik, april 2018.
Man kan och bör starkt ifrågasätta det samhällsnyttiga med att 2% kontanter är vårt ”allmänna” betalningsmedel till att 98% är privat betalningsmedel, skapat av att vinstmaximerande banker har som affärsidé att skuldsätta privat och offentlig sektor. Dessutom äger bankerna den betalningsinfrastruktur som vi alla behöver för att bedriva handel.
Det finns ingen demokratisk länkning i det eftersom våra politiker har inget inflytande över varken denna kreditbildning eller den betalningsinfrastruktur som används för finansiella transaktioner, och därmed faller den ekonomiska demokratin.
Betalningsmedel används för att människor ska kunna utbyta varor och tjänster i en reell (verklig) ekonomi, och förenkla transaktioner jämfört med byteshandel, som inte fungerar så fort ett samhälle uppnår en teknologisk nivå som kräver någon form av specialisering. Dock visar både historien och nutiden att om människans girighet och egennytta får verka fritt så uppstår ännu en ekonomi, den finansiella ekonomin. Dessa två ekonomier konkurrerar med varandra under helt olika förutsättningar:
- Den reella ekonomin bygger på att människor producerar och förädlar.
- Den finansiella ekonomin bygger på monetär aktivitet som spekulation, ränta och prisbildning.
Banken förser både den reella och finansiella ekonomin med betalningsmedel, men det finns ett problem. När ränta tillämpas uppstår en finansiell kostnad som belastar övriga ekonomin. Belastningen medför en brist på betalningsmedel då pengar för räntan inte skapas vid utlåningstillfället (vilken inte kan göras eftersom den faktiska löptiden på lånet är okänd), och inte heller återcirkulerar räntan i någon större utsträckning på grund av företagens vinstmaximeringsambitioner.
Allt eftersom räntan löper över tid och ackumuleras, flyttas alltså pengar i ökande takt från den reella delen till den finansiella delen i ekonomin, och ju snabbare takt desto mer aktivitet i finansekonomin, eftersom realekonomin inte kan svara upp på det ständigt växande kravet på tillväxt via produktion och förädling.
Banksystemets första funktion är att göra allt färre allt rikare, på allt fler människors bekostnad och när privata affärsbanker skapar samhällets betalningsmedel blir samhället styrt av dessa banker, eftersom de kontrollerar penningmängden genom utlåning. Utan pengar sker ingen handel. De demokratiskt valda partierna har inget inflytande på denna process eftersom kreditcykeln börjar hos bankerna.
Där faller den ekonomiska demokratin, genom att privata institutioner skapar det allmänna betalningsmedlet, ränta tillämpas och den finansiella ekonomin släpps fri att tjäna pengar på pengar. Det har inget med vänster, höger eller partipolitik att göra, bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken oavsett regering.
Varför ska privata, vinstmaximerande, icke-demokratiska institutioner skapa samhällets allmänna betalningsmedel som räntebärande skuld, med en ständigt växande finansiell belastning för alla andra?