Utifrån vad som framkommer av denna bok, behöver banksystemet reformeras. För att det ska vara möjligt behöver det ske skuldavskrivningar på global nivå. Det är en förutsättning för att vi överhudtaget ska ha möjlighet att göra något alls. Ansvaret på att tillgodose pengar – som alltså utgör det allmänna betalningsmedlet – bör inte tillfalla privatägda företag – utan det ska vara statligt ägda banker som ansvarar för att tillgodose det allmänna betalningsmedlet till samhället. Pengar ska och måste ställas mot en myntstandard/myntfot (naturresurser) som tillgodoses av staten. Det finns inget ideologiskt i detta ställningstagande. Det är endast en fråga om hur banksystemet bör reformeras för att tillgodose befolkningens och statens intressen.
Vad är då en myntfot? Jo, en myntfot eller myntstandard är det genom lag bestämda förhållandet mellan en viktenhet myntmetall och myntets räkneenhet. Med andra ord hur mycket guld eller silver det måste vara i mynt av en viss valör. Mynt kan i praktiken präglas i en annan metall än myntfoten, men det krävs att de vid erfordran av landets centralbank kan inlösas mot den angivna mängden metall. Ett mynt kan alltså ha ett metallvärde som är skilt från det symboliska värdet i handeln.
Konsekvensen av det banksystem vi lyder under idag är att finansiella bubblor växer, samtidigt som den reella delen ständigt behöver nya krediter vars räntekostnad blir till ytterligare finansiell belastning. Med andra ord skapas ett oändligt tillväxtkrav i en ändlig värld, med alla konsekvenser som det får på människor, vår hälsa och miljö. Problemet med dagens banksystem är alltså mekaniskt grundat. Det enda sättet att minska på detta är att minska skuldmassan. Det är alltså skuldavskrivningar som är i fokus för att överhuvudtaget kunna börja med något annat. Annars blir allt annat meningslöst – och det kan omöjligt bli på något annat sätt.