Hyperinflation i Zimbabwe
Hur skapas hyperinflation och vad beror det på? För Zimbabwes del började problemen på 1990-talet när landet drabbades av svår torka, krig och besparingskrav från utländska institutioner. Men fröet hade såtts långt tidigare. Ganska snart efter att Robert Mugabe utnämnts till landets första ledare stod det klart att han hade betänkliga maktanspråk. Det står tidigt klart att Mugabe är en väldigt hänsynslös figur.
Omedelbart tog han hjälp av Nordkorea och företog sig att försöka bli av med sina politiska motståndare. Man anklagade Mugabe för att ha planerat en utrensningsoperation som pågått i flera år i södra Zimbabwe med mellan 5 000 och 30 000 döda.
I slutet av 1990-talet var landets ekonomi i gungning. Kort därefter påbörjas en landreform där stora jordbrukare kastades ut från sina ägor i hopp om att sprida Zimbabwes rikedomar över fler händer. Men de nya ägarna till jordbruken kunde ingenting om jordbruk, varpå produktionen i landet föll handlöst.
När jättestora jordbruk på höglandet kring Harare i Zimbabwe övergavs, havererade plötsligt hela jordbrukssektorn. Vid det laget var statens ekonomi redan i spillror. Men för att alltjämt kunna avlöna tjänstemän och militärer, tog man till ett trick som många länder tidigare hade prövat, men sällan med framgång: man började trycka pengar.
Värdet på världens olika valutor härrör endast från det förtroende som de åtnjuter – därför är det problematiskt att låta sedelpressarna gå varma. Om någon misstänker att centralbanken fifflar med penningmängden, kan förtroendet snabbt eroderas. Det får till följd att befolkningen så snabbt som möjligt vill bli av med sina pengar, och man vill istället byta till sig varor som har ett mer stabilt/säkert värde.
Konsekvensen blev att medborgarna i Zimbabwe gjorde det som människor alltid har gjort när staten startar sedelpressarna: man sålde sina pengar för varor eller annan utländsk valuta – och ju värre och mer omfattande inflationen blir – desto snabbare vill folk bli av med sina pengar.
Inflationen i Zimbabwe nådde 200 procent år 2002, och runt 500 procent året efter. 2007 nådde inflationen 50 procent per månad, något som ekonomerna förklarar som hyperinflation. Sedan gick botten ur, och innan den zimbabwiska dollarn dödförklarades 2009 hade inflationen uppmätts till 79 miljarder procent per månad.
Som exempel innebar detta att en person som arbetade på ambassaden i Harare kan ha skickat ett kuvert till Sverige med 10 triljoner dollar – och det kan man tycka vara löjeväckande. Men då ska man dra sig till minnes att det är människor som får se alla sina besparingar gå förlorade. Det har även hänt förr i historien, och det var precis samma nivåer som under Weimar-republikens sista dagar.
Till slut beslutade man att helt skrota den gamla valutan och i stället använda den amerikanska dollarn. Med det började ekonomin återhämta sig, och den värsta krisen var över. Men hur går det då till att återinföra en valuta?
Även om det gick an för stunden att använda utländsk valuta, så är det ett arrangemang med flera nackdelar. En av dem var att det saknades dollar. Om man till exempel skulle köpa några få tomater på gatan i Harare så kostade de kanske mindre än 1 dollar. Tillbaka i växel fick man mintpastiller och godis.
Åtta år efter krisens kulmen beslutade Zimbabwe att börja ge ut nya pengar. Landet fick 200 miljoner dollar i ett lån från utlandet, och kunde sedan utfärda sedlar – så kallade bond notes – som sades representera värdet på amerikanska dollar. Eftersom det fanns ett lån i botten antogs detta också kunna skapa förtroende för de nya pappersbitarna.
Amerikanska dollar och bond notes motsvarade mer eller mindre samma kurs. Året därefter så dyker det upp en femdollarsedel. Men det har inte kommunicerats något nytt lån från någon annan bank som skulle backa upp den nya sedeln. Då började befolkningen åter igen misstro systemet, att det blev som år 2008 igen.
Staten hade akut brist på pengar, och sedelpressarna gick på nytt. Man lanserade 5-dollarbondnoten och började trycka pengar igen för att man inte kunde betala anställda.
Ett skäl till att Robert Mugabe tvingades bort från sin post var att landets ekonomi återigen hade körts i botten.
Våren 2019 lanserade Zimbabwe en ny valuta, i sin tur knuten till bland annat bond notes. Men befolkningens förtroende för arrangemanget vek sig, och några månader senare samma år, hade inflationen på nytt nått en takt på 300 procent i månaden. Hyperinflation på nytt, med andra ord.
Zimbabwe är därmed det värsta exemplet på hur man nedmonterar en ekonomi och genom detta nedmonterar hela det offentliga samhället.