Den brittiske ekonomen John Maynard Keynes grundlade den ekonomiska teorin som kommit att kallas för Keynesianism och den Keynesianska korsmodellen som vår ekonomi bygger på.
Teorin grundades under och efter den stora depressionen på 1930-talet och fokuserar på statens roll i ekonomin och betonar behovet av aktiv ekonomisk politik för att öka efterfrågan i ekonomin och därigenom hantera arbetslöshet och ekonomisk nedgång.
Kontracyklisk ekonomisk politik är en central idé inom keynesianismen. Keynes hävdade att ekonomin inte alltid återhämtar sig från recessioner och att marknadskrafterna ensamma inte alltid kan återställa full sysselsättning i ekonomin. Därför ansåg Keynes att staten bör ingripa genom expansiv finanspolitik under ekonomiska nedgångar genom till exempel offentliga projekt eller infrastrukturinvesteringar, för att öka efterfrågan i ekonomin och skapa sysselsättning.
I keynesianismen är en annan viktig del betoningen på att efterfrågan på varor och tjänster är en huvudfaktor som driver ekonomin. Företrädare av den Keynesianska modellen menar att om efterfrågan är låg på varor och tjänster, leder det till arbetslöshet och ekonomisk nedgång. För att stimulera efterfrågan menade Keynes att staten även kunde sänka skatter för hushåll och företag, vilket skulle öka deras köpkraft och investeringar.
John Maynard Keynes har starkt påverkat den ekonomiska politiken, särskilt under perioder av ekonomisk kris. Många regeringar har använt keynesianska metoder som en del av sina åtgärdsprogram för att mildra konjunktursvängningar och främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Emellertid är det också viktigt att notera att keynesianismen har kritiserats av andra ekonomiska skolor, såsom monetarismen, som betonar rollen av penningpolitik och marknadsdriven anpassning för att uppnå ekonomisk stabilitet.
Keynes teori ger dock inget svar på hur man ska få bukt på problemet med det ständiga tillväxtkravet – på grund av att räntekostnaderna slussar pengar ut från realekonomin ut till den finansiella delen av ekonomin.
Keynesianska korsmodellen
Y = C + G + I (+/-) Handelsbalansnetto
Y = Aggregerad efterfrågan
C = Privat konsumtion
G = Offentlig konsumtion
I = Investeringsefterfrågan
HBNetto = Skillnaden mellan import och export
I vår ekonomi med dess överskuldsatta tillstånd, ser situationen ut på följande sätt:
C – Privat konsumtion
Som tillhörande världens mest privatskuldsatta befolkning kan vi ej längre låna i tillräcklig takt för att upprätthålla Y.
Handelsbalansnetto
Eftersom det globala banksystemet är skuldmättat och att vi inte bara här i Sverige är drabbade av deflationsbaserad realekonomisk stagnation utan så även resten av världen, så minskar alltså således handelsaktiviteten också på global skala, vilket innebär att vår export minskar som en direkt konsekvens. Det får till följd att importen av andra länders skulder att försörja vår samlade räntekostnadsbelastning också krymper. Det visar Baltic Dry Index – den måttenhet på hur mycket naturresurser som skeppas över haven har varit på historiskt låga nivåer sedan man månatligen började göra dessa mätningar på 80-talet.
The Baltic Dry Index 1985 2022
Källa: Bloomberg; BDIY:IND. Värde från och med den sista arbetsdagen i månaden.
G – Offentlig konsumtion
Sverige är således på G – offentlig konsumtion – skuldsättning av det allmänna – alltså att försöka förvandla faktorn G till faktorn C vilket man i Sverige har valt att göra med hjälp av massinvandring, genom att via löner och bidrag få ut pengar i realekonomin i syfte att upprätthålla Y för likviditetsförsörjning av den ackumulerade räntekostnaden.
Som en parentes kan vi nämna Kina i sammanhanget som valt att i stället bygga infrastruktur, eller varför inte Finland som röstat igenom medborgarlön. Det vill säga olika lösningar på samma problem.
Oavsett lösningsmodell landar notan till sist alltid på skattebetalarna i nuvarande system, där våra politiker gett bort rätten till privata intressen att skapa vårt allmänna betalningsmedel (pengar) som räntebelastade krediter till en evigt växande återbetalningsskyldighet. Som en konsekvens måste hela tiden nya krediter skapas i en exponentiellt ökande takt för att täcka kostnaderna för gamla skulder.
Då vi nu har nått det ekonomiska tillståndet skuldmättnad – det vill säga att på varje nyskapad kredit (krona) för enkelhetens skull – så går mer än 50 öre till att betala för gamla krediter. När så sker börjar systemet att gå baklänges. Vår reala – värdeskapande del av ekonomin – alltså där vi byter varor och tjänster med varandra – deflateras, med konsekvenser som exempelvis en kraschad välfärd. Detta till förmån för den finansiella – ickeproduktiva – delen av ekonomin som inflateras, med konsekvenser som exempelvis historiskt höga aktiepriser, historiskt höga bostadspriser och historiskt höga bankvinster till historiskt låga räntor. Vilket också säger en del om den totala skuldmassan i samhället som alltså även den är historiskt hög (Stagflation).
Till ekonomisk och politisk nackdel för västvärlden och de ekonomier bortom vilka har antagit dess föreskrifter, markerar 2024 88 år efter publiceringen av John Maynard Keynes bok ”The General Theory of Employment, Interest and Money”.
Trots dess besynnerliga teoretiska brister och orimliga ekonomiska jargong och de katastrofala empiriska bevisen på dess misslyckande med att förhindra finansiella nedgångar eller ”stimulera” hållbar tillväxt, förblir keynesianismen det härskande paradigmet för ekonomiskt tänkande.
Ett antal skarpsinniga skäl har angetts för den allmänna teorins fortsatta dominans, men den ena står över allt annat: Keynesiansk ekonomi ger den intellektuella motiveringen för ekonomer, statistiker, teknokrater, byråkrater och politiker i deras positioner som ”finjusterare” av ekonomier världen över. Eftersom marknaderna för Keynes och hans lärjungar är instabila till sin natur på grund av oberäkneliga investeringsutgifter och aggregerad efterfrågan, är det upp till dessa teoretiker som är genomsyrade av kunskapen om deras mästares lära att lindra eventuella ekonomiska fluktuationer.
Främst genom finanspolitiken skulle ekonomin hållas på en jämn köl under den skarpsinniga ledningen av keynesianskt utbildade ekonomer. Naturligtvis tilltalade detta akademiker och intellektuella världen över som korrekt föreställde sig makt- och inflytandepositioner i utvidgade statsapparater.
Att keynesianismen fortsätter att regera, trots sin teoretiska och empiriska oförmåga att appliceras på verkligheten, talar mycket om tillståndet för det västerländska intellektuella och akademiska livet. Istället för strävan efter sanning och vederläggning av misstag, är västerländsk intelligentsia i första hand upptagen med att säkra privilegier och makt åt sig själv (fortsätta ge stöd åt systemet). En gång i tiden erhölls en sådan status genom ärlig undersökning av sociala frågor och undersökningar, nu erhålls den i motiveringen av utvidgningen av statsmakten. Väldigt få tackar nej till sådana lockelser, har det visat sig.
Samhällen är en produkt av idéer. Sedan utgivningen av boken The General Theory har västvärlden varit under keynesianismens destruktiva inflytande, vilket har resulterat i stagnation, finansiell turbulens och nu stundande ekonomisk kollaps.